SKYHÖGA KRAV I SAMHÄLLET

Tekniken har aldrig vart så effektiv, samhället har aldrig vart så utvecklat och människorna har aldrig vart så upptagna – som nu. Vi har utvecklat Sverige till ett land där de starka överlever.

 

Samhället som vi har skapat har aldrig förut varit så utvecklat. Människorna har mål till skyarna, drömmar till himmelen och en vilja att lyckas man förut aldrig skådat. Numera strävar alla efter att fina den så kallade lyckan i livet. Karriärens lycka, så att säga.

I dagens samhälle lever vi alla med skyhöga krav. Främst ungdomar, som förmodligen ännu inte hittat sin stabilitet och balans i livet. Man skall alltid vara glad och visa sin absolut bästa sida – en lycklig person, vars liv andra skall vilja leva. Man skall vara snygg, smal och söt, samtidigt som man skall vara unik och framåt. Tuffhet är inget krav, det är ett måste, för att ens finnas i samhället – man skall visa och framhäva sig själv, men man skall aldrig tro för mycket. Annars krockar man nämligen med Sveriges osynliga lag, jantelagen, förstås.

Tjejer, killar, män och kvinnor, alla skall vi dessutom bära på någon talang. Vad händer då om man inte har någon talang? Eller, åtminstone inte vet om den ännu? Då är det den klassiska fasaden som får yttra sig, var någon du inte är, säg saker du inte vet och tyck saker du inte tycker. Visa allt du har och åstadkommit, för guds skull, det finns inget du inte har. Och det är det enda rätta.

Återigen präglas främst ungdomar utav detta, men självklart även vuxna och äldre. Förmodligen är detta nackdelen i ett industriland. Man skall bli bättre och bättre, och det finns inget stop. Tillslut hinner man inte ens andas, det enda man tänker på är hur man ständigt skall bli bättre, på precis allt. Samtidigt, kan en person knappast begära att sitt land och överhuvudtaget samhälle, skall sluta med utvecklingen och kraven som kommer på köpet. Då skulle Sverige stanna upp helt och om några år är det vårt land som skulle vara häst och vagn.

 

Det är ditt liv!                                                                                                                                                         Det som bör göras är sig själv, man måste inse när man skall sätta stop på sig själv, när man behöver ta ett andetag och vad man faktiskt känner för att göra. Vi, alla, är bara människor och man kan inte ständigt prestera. Sedan när glömde man bort att leva sitt eget liv och inte samhällets – där man alltid skall bidra andra med sin lycka, för det går inte, man kan göra en person lycklig i sitt liv och det är sig själv. Visserligen kan man alltid skänka andra ”glädje” med sin humor och sitt sätt att vara, fast vad är det värt, om man själv ändå inte låter sig glädjas utav det?                    

   ''Skies the limit'', citat okänt.

Isabelle Caro, ett tydligt skräckexempel

Isabelle Caro föddes år 1982 i Marseille och dog år 2010 i Tokyo, som endast 28 år gammal. Ända sedan barnsben led Isabelle utav en allvarlig form utav ätstörning. Starten var hennes mamma som inte ville se sin lilla dotter växa upp, Isabelle som hade en dålig relation till sin alkoholiserade fader, stod väldigt nära till sin mamma och hade en ständig vilja att därför göra henne till lax. Isabelle var nöjd som tonåring när hon fortfarande handlade kläder på barnavdelningen. Hela Isabelles liv bestod utav ständiga tankar till mat, vikt och otroligt små måltider. Som vuxen blev hon modell och skådespelare, hon blev hyllad för sin magra kropp som bestod utav ynka 25 kg. Det var ännu ett bevis på hur hon hade lyckats med sin kropp, samhället ville att hon skulle se ut sådär. När hon år 2006 hamnade i koma, var hennes anorexia värre än någonsin – hon vägde bara 23 kg till hennes 165 cm. När hon vaknade upp tog hon ett beslut, hon skulle bli frisk. Det var då hon förstod allvarligheten. Samhället har då ihop med hennes uppväxt fått Isabelle att tro att det var så hennes liv skulle se ut. Som ett döende skelett.  Isabelles liv är ett exempel på hur farligt det kan vara att påverkas utav andra och samhället, att påverkas är inget man kan låta bli, man behöver få samhället att inse det sunda och riktiga. Att vara så smal som möjligt är ett troget ideal hos främst kvinnor.

Isabelle bestämde sig året efter hon hamnat i koma, år 2007, ställa upp på en italiensk plåtning emot anorexia. Caro ville sprida verkligheten kring anorexia, bevisa för samhället att det inte var något vackert, utan enbart ett helvete. Caro blev världskänd, tragiskt nog blev hon ett ideal för tusentals anorektiker och inte ett skräckexempel. 

Inse ditt otroliga jag

Trots allt negativt dessa krav, ideal och fasader leder till, finns det förstås mycket positivt också. Samhällets utveckling är något som ständigt sker, vare sig vi vill eller inte. Ungdomars val till högskoleförberedande linjer för att säkra sin framtid, har aldrig förut varit så populär. Viljan att bli bäst är i dagens samhälle total. Det är otroligt positivt med tanke på hur smarta och välutbildade människor detta leder till i Sverige. Det människor behöver inse i vårt samhälle är hur grymma de faktiskt är, att prestera på topp och att alltid slita hårt är inte enkelt, det är något man skall ha uppskattning för, främst från sig själv, och det är viktigt att inte glömma bort (för att ens orka fortsätta). Belöna dig själv och din styrka!

 

Skola är inte allt, men det är mycket

Tro på sig själv är alltid viktigast. Finner man sitt eget värde och tror på sig själv till hundra, finns det faktiskt inte mycket som kan stoppa en person. Vägen dit är däremot tuff. Som det står tidigare i texten så väljer många ungdomar en högskoleförberedande linje, just för att säkra sin framtid, för att kunna komma någonstans. Det är förstås alltid bra, men inte alltid personens bästa. Idag lever man i en värld där allt är möjligt, och det är något man bör ta vara på. Har man en storslagen idé inom teknikens värld, då skall man inte tveka att visa den. Vill man bli doktor men man kommer inte in på högskolan, varför inte söka utomlands. Idag finns det inte en väg att ta utan tusen, och tar man inte dem, kommer man förmodligen att ångra det resten utav livet. Som sagt ’’allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid’’.

Fokuserar man för mycket på samhällets och dess krav, lever man inte längre sitt egna liv och suktar efter sina egna drömmar. Det är dags att inse att man bara lever en gång och den gången är minsann värdig att ta reda på! Uppskatta livet och gör det bästa utav möjliga.

                                

                


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0