En efterhalkande Söndag

Jag skrev precis en jättelång och förhoppningsvis bra text, MEN självklart skall denna förbannade dator radera allting! Så himla typiskt. Och alltid händer det mig. Jag måste ligga inne med någon förbannelse över teknik, det går alltid åt helvete.. *Försöker se det positivt*
 
Hur som helst, vem har tid över såhär års? Speciellt inte innan jul! Finns så mycket att hitta på, fritid som måsten, att man glömmer bort allting ändå.. Dagarna bara springer iväg!
 
Nåja. Igår (Söndag) kikade jag in julmarknaden på stan, tränade, jobbade och tillsist anlände som vanligt lite sen till personalfesten på Ankan! Där hela Mcdonalds gänget var samlat. Var verkligen jättetrevligt.. Tråkigt nog så missade jag maten (haha), det nominerades priser och hålldes tal. Berörande att vissa jobbat där i över 20 år?! När dem klev upp för att tacka visste jag faktiskt inte om jag ville applåedera eller ej. Efter 20 år så borde man 1, hittat sin grej. 2, kommit lite längre (kanske vara lite högre upp inom Mc, om det nu är det man tycks brinna för?). Fast, det är min tanke, alla tycker och alla vill olika!
Jag vet.. Opassande bild till inlägg, men struntsamma! I fredags så var jag även bröllopsmodell till Olivia. Sminkades och stylades, medan jag bara såg mig själv i spegeln bli fin:) Vilken lyx! Ännu lyxigare att jag kan få sånt här nästan när jag själv behagar ;-)
Sanna, Hawshin,Ronja, Kani på personalfesten! Fina tjejor det!
Här hålldes det tal
Ashin, Sanna & jag sjungades till tha Bass (hur dem nu stavas hehe)
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är väldigt lågt av dig att se ner på människor som jobbar på t.ex. McDonalds fastän de inte är unga längre. Om alla tänkte som du skulle inte Sverige gå runt. Det behövs folk inom alla yrkesgrupper, alla kan inte "göra karriär".

Svar: Jag ser absolut inte ner, vem är jag att se ner på folk liksom? Jobbar ju där själv! Menade bara att man skulle våga sig ut i livet, och för dem som brinner för att stanna där för evigt är det ju toppen. Däremot, dem som nöjer sig med det lilla - som dem egentligen inte ens suktar efter - tycker jag är lata. Man måste våga för att kunna bli lycklig.
emma TORSTENSSON

2012-12-17 @ 22:16:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0