toremmas

jag är så förvirrad. allt känns fel. allt känns onödigt. allt känns oviktigt. allt känns dumt och jag är helt och hållet patetisk.  det var nog första gången jag skrivit något sådant här, här. men det är så jävla jobbigt att låtsas vara något man inte är, jag är inte glad och jag mår inte bra. varför skall jag behöva hålla allting hemligt och varför skall jag jämt vara så glad och snäll mot alla? Uppmuntra och se positivt på allt. Kämpa och ge allt. Jag är för fan bara en människa jag också! Jag har problem jag också och jag oroar mig för mycket mer än vad jag visar, allting är inte så felfritt som det ser ut. Jag är trött på människor som behandlar folk hur fan som helst, ser ner på folk och är elaka mot de som mår dåligt. Ja, det är klart jag försvarar en person om flera går på, är det fel? Såvitt jag vet finns det två slags elaka människor, de som är elaka och de som bara står och tittar på. Jag vill bara vara fri så jag kan göra precis vad jag vill. Åka till andra sidan jord klotet och lämna allt bakom.. Ingen som vet någonting om mig, och inte behöver veta heller.