toremmas

Japp. Första dagen från ''semestern'' gjord (semester och semester, har småjobbat lite men vart ledig från mitt ordinarie) - hur som helst, första dagen gjord, jag landade perfekt tillbaka på kontoret en torsdag, nästan helg, fick en mjukstart, lugnt på jobbet, vad mer kan man tyckas kräva? Ja, det vore väl en förkylning mindre.

 

Jag tycker det är så skumt detta med sjukdomar hit, och sjukdomar dit. Kroppen vet minsann precis när den skall bryta ut. När det skulle vara någorlunda rimligt eller helt vansinnigt dålig timing. Som nu då, vaknade upp med världens värsta nackspärr i måndags - som inte tycktes gå över. Jag skojar inte, och överdriver definitivt inte, när jag säger att jag traskade omkring som en zombie på stan med huvudet på sned. Eller ja, hela jag var på sned. Det var nog bland den värre smärtan i mitt liv, hur jag än gjorde så gick det minsann aldrig över. Köpte upp hela apoteket för ingenting. Kämpade för ingenting. Varje andetag var verkligen en misär, nacken är ju trotsallt kopplat till allt i kroppen. Man blir mer eller mindre förlamad.

 

Hoppas ni har lite förståelse nu, efter mina gnälliga ''lätta på hjärtat, spalter'' - precis när detta gått över (nästan igår) så råkar jag idag ut för värsta förkylningen. Alltid skall det vara något. Jag har skällt på min kropp ett X-antal gånger idag och frågat hur fasen denna kropp tänker, men stönig som kroppen är; inget svar.

 

Men detta skall förstås inte hindra mig att ha en toppenhelg. Sjuk som frisk. Det var ovanligt lätt idag på jobbet (det brukar ju ta emot lite efter ledighet om ni förstår vad jag menar) - men näh, det var faktiskt skönt att komma tillbaka och träffa alla härliga kollegor. Som jag för några veckor sedan längtade bort ifrån (notera semesterdags).

 

Imorgon kommer Sara och Ellen över på middag, drinkar och vin! Skall bjuda dem på en smarrig potatisgratäng och baconlindad fläskfile med inbakad fetaost. Längtar redan, både efter mat och vänner!