toremmas

 Ligger i soffan och lyssnar på ''Take me to the church'' med Hozier. Fyfabian sådan grym låt, jag blir råpeppad av att bara höra melodin. Får inte nog. Den får mig att tänka på att ibland är livet tufft, men forstätt kämpa, det kommer lösa sig. Det gör det alltid.

 

Har haft filmnatt med mig själv och sitter nu och kollar på gamla bilder. Det är galet hur mycket man kan sakna personer och stunder. Det värsta utav allt är att jag inser inte hur mycket jag saknar vissa personer förrän jag träffar dem, pratar med dem eller en simpel sak som ser en minnesvärd bild, med likaså minnesvärd stund. Lite hemskt det där att man kan stänga ut sig själv från sina riktiga känslor, och förvandlas till en robot, som bara överlever, lever utan att leva.

 

Men så skall inte mitt 2015 bli. Eller en dag till i mitt liv. Oavsett om vi lever på olika ställen skall jag inte sluta kämpa för de jag bryr mig om, och jag tänker inte nöja mig med ett samtal en gång i månaden - nej, det skall bli fysiska träffar. Med riktiga kramar och närvarande passionsfyllda skratt!

 

De kommande helgerna kommer det ske mycket roligt. Fira min kära vän som fyller 20, besöka vänner i både Stockholm & Göteborg. Även hembesök till familjen och vovvsarna förstås.

 

Nu är det dags för skönhetssömn inför imorgon, såvida det inte är för skent... Nåja. Alltid värt att ge det ett försök.