toremmas

God morgon!

 

Jag sitter i bussen påväg hem från Oslo. Det är alltså sista resan från Oslo, nu har jag ingenting mer att göra i Norge längre. Jobbet är uppsagt, Robin har åkt till Serbien och jag, ja är påväg hem till Karlstad. Låter inte alls så roligt, och det är det inte heller.

 

Igår, precis efter att jag missat bussen hem till Sverige, satt mig på ett cafe för att sura några timmar - ringde Robin, den typen som sade att han skulle åka till Belgrad igår visade sig att det var dygnet efter.. Givetvis till min stora lycka! Så från att ha världens sämsta dag blev jag istället överlycklig över att ha chansen att få spendera sista dagen med min lilla Björn. Vi gick till en prisbelönt indisk resturang och åt, men eftersom vi kom precis när den öppnat var vi de enda gästerna, haha. Som krydda på moset beställe Robin in så stark mat att han knappt kunde äta det, det ville han förstås inte erkänna själv.. Men det märktes tydligt då han fick magont senare, snacka om att överskatta sin styrka när det kommer tll kryddor.

 

Sedan gick vi upp till lägenheten som vi spenderat sista halvåret i, kändes väldigt tomt och ensamt helt plötsligt - jag blir lite sorgsen när jag tänker på alla filmkvällar vi haft och skrattiga stunder tillsammans. Eller alla ''löjliga'' utskällningar jag fått... I det stora hela har vi ändå haft ett väldigt bra halvår tillsammans, trots hur hektiskt det varit och fort allting gått.

 

På kvällen blev det bio, och eftersom kvinnorna bestämmer över sådant här i världen, blev det givetvis Fifty shades of grey! Robin tyckte detta skulle vara lite pinsamt då enbart 5% var killar på bion, när vi kom till bio tror jag faktiskt att Robin var den enda killen. Haha! Hur som haver, jag tyckte filmen var bra och väldigt nytänkande. Någon sådan sexistisk film har i alla fall jag aldrig skådat. Men det skall finnas plats för alla typer av fantasier.

 

Nu har jag precis satt mig på bussen till lilla Grums, alltså det är tredje felaktiva bussbiljetten jag beställt på ett dygn. Som tur var busschaffisen snäll och tyckte lite synd om mig (vilket jag förstår), och släppte in mig ändå, hehe. Att säga hejdå till en person jag träffat nästan varje dag i ett halvår nu, var inte alltför lätt kan jag säga er. Fick tårar i ögonen så fort han gick på bussen. Önskade att jag hade en likadan biljett i handen och var påväg till samma destination som honom, med honom. ♥ Som tur är ses vi väldigt snart igen!

 

Nu är det dags för mig att ta tag i sakerna jag har att göra hemma. Såsom körkort och plugga upp matten. Jag fick somsagt jobbet i Stockholm, men jag tror jag väntar med det ändå. Jag vill ha alla dessa måsten avklarade, tillsdess får det bli ett resturangjobb i Karlstad.