toremmas

Men inte på grund utav fest, nixipixi, blev ett pass på Rimi från 15-24:15! Kände mig lite gullig idag, bakade en ursmarrig kladdkaka med kokoslasyr till mina arbetsvänner & till cheferna köpte jag en jättefin box och lade lite nybakad kaka a la Emma i, tror cheferna kommer bli glada när de ser detta imorgon! Det var ju kladdkakans dag idag trotsallt. Skrev även en lapp där jag berättade hur tacksam jag är över att jobba här & att jag gör det med stolthet! Det borde alla göra i mitt tycke, vilket jobb man än tycks ha, medarbetare på Donken eller advokat, man skall visa upp det man gör med stolthet! Det syns när man skiner mina vänner, och det smittar av sig. :-)

 

 

Dagens händelse; njöt av vädret under en prommis in till stan, det började snöa & det var lite kyligt, men det gjorde ingenting - den vackra miljön övervägde allting ändå. När jag precis skall gå in till en galleria, får jag syn på en hemlös som sitter därutanför och darrar i kylan, men hon håller minsann upp sin tomma kopp - i mån om att få några kronor ändå. Alla människor går förbi. Precis i denna stund, förvandlades allt det jag tyckte var så vackert, till så sorgligt. Där sitter hon, hon njuter inte av vädret, hon fryser och hon har förmodligen inget val. Jag hade dessvärre ingra kronor att ge, men jag tänkte, kan jag baka kaka till mig själv, mina sambos och mina arbetsvänner - så kan jag fan i mig vara lite hygglig mot en hemlös också. Gav henne en kaka och ursäktade för att jag inte hade något mer, men vet ni vad? Hon sken upp! Hon log och böjde på huvudet som tack flera gånger om. Ingen kan göra allt men alla kan fasen göra något. Att så lite kan göra någon så glad. Jag blev nog ännu gladare än henne.

 

Att ha möjligheten att ge och hjälpa, är minsann lika underbart för den som får som för den som skänker. Det skall jag definitivt bli bättre på hädanefter. Det är inte ord utan handlingar som definerar vem vi är.