Hemmamyz!
När jag klev innanför dörren idag så klev jag inte in i mitt vanliga rum, min mamma spammade nämligen mig förut med samtal om att få fixa och trixa lite (det har tagit slut med sådana sysslor i övriga huset, då ger hon sig på mitt..), tillslut svarade jag som ni märker ja, eller ja, hade jag sagt nej, hade hon gjort det ändå och jag hade blivit vansinnig. Hehe.
Hon har nämligen en tendens att slänga saker som hon anser sig vara ''skit'' (utan att fråga) och jag anser förstås inte att mina prylar är ''skit''. Men, denna gången skötte hon sig någorlunda, och jag blev faktiskt ganska nöjd! Skönt med ett städat rum förövrigt, städa är något jag själv aldrig gör. Är riktigt grisig och otjejig på den fronten, även om många inte kan tyckas tro det. Men jo, ordning och reda har jag aldrig haft.....
Soffan är borta och rummet är genast rymligare! Istället en fotölj och ett högre bord därtill.
Mitt i allt detta fann jag även ett charmigt litet brev från min egna lilla Ren! Jag minns såväl första ''lära-känna-övningen'' i 1an, jag har alltid vart otroligt dålig på namn och hittar gärna på egna som jag kan tycka passa till personen det handlar om.. Den leken var inget undantag, Caleb i dåvarande klassen döptes om till både Calle och Björn. Hur som haver, jag och Fia fick inget slut på vårt skratt därefter - vi hade aldrig träffats eller pratat förut, samtidigt som ingen annan i ringen förstod vad som var så himla roligt. Det sade bara klick helt enkelt! Vissa människor kommer man alltid att hålla kärt, och det vet jag att jag alltid kommer med Sofia, nu 3 år senare och vi är tightare än någonsin. Vissa människor förstås man bara inifrån och ut - utan att behöva använda ord. Min egen själsfrände.
Kommentarer
Trackback
