toremmas

En sak som jag inte förstår är varför man alltid skall nöja sig. Visst skall man vara glad över allt man har och så vidare bla bla bla. Men! Man skall aldrig ge sig förrän man har vad man vill och sina drömmar går till uppfyllelse! I Sverige har dem flesta ett nio till fem jobb i servicebranchen eller liknande med en brutal lön, trots att dem jobbar och sliter varje dag. De olika jobbens lön tycker jag förstås inte skall förändras, däremot människorna som jobbar med det. Vill man ha ett sådant jobb så fine! Bra för den personen! Fast vi skall inte glömma dem som inte vill, som egentligen har en helt annan dröm.. Fast inte uppfyller den, antingen för rädsla, lathet, ekonomi m.m. Det finns många hinder som hejdar, det värsta hindret är sig själv. Att man tillåter sig själv att strunta i sin dröm och bara nöja sig med sitt liv helt enkelt, det är enligt mig fruktansvärt. Det måste vara hemskt att leva med det i åtanke varje dag, att man egentligen kunnat varit någon helt annanstans och förmodligen levt sin dröm. I alla fall försökt. Att se eller höra sådana människor som har gett upp sina drömmar av något skäl, gör mig nästan irriterad, men samtidigt vet jag: Att som dem, skall aldrig jag sluta.

Det finns måga som sagt till mig att jag har både för höga krav, för kräsen och borde komma ner på jorden. Jag själv bryr mig inte ett skvatt! Jag har alltid trott på mig själv, och om man inte tror på sig själv. Hur skulle då någon annan kunna göra det? Att leva sin dröm borde alla sträva efter!