toremmas

Det har jag frågat mig själv i hela mitt liv, och om och om igen har jag fått svar. Olika svar. Det som faccinerar mig mest är faktiskt spöken, andar och ja allt övernaturligt. Jag tycker det är så intressant men samtidigt så jäkla skrämmande. Jag är ingen person som är lättskrämd i helhet, men när det kommer till övernaturliga krafter blir jag alltid så fruktansvärt rädd, för det vet jag att jag inte kan kontrollera. Håller ni inte med mig om att det är otroligt intressant? Om man har bekräftat att andar finns tror jag i stort sett på alla stora livsfrågor, såsom djävulen, änglar, liv efter döden m.m. På senaste tiden har det väckt ännu mer intresse i mig, jag träffade en närstående till mig som jobbar som medium. En person som jag litar på till 100%. Jag frågade henne om det övernaturliga existeraade och hon gav mig genast ett rakt ja. Hur kan du vara så säker? Har du sett spöken? Frågade jag då. Ja, det har jag flera gånger. Det är mitt jobb, människor ringer till mig angående hemsökta hus. Jag har bott i ett hemsökt hus, jag hörde väsen och jag har blivit nerknuffad i trappen av en ond ande. En gång stod jag i köket (helt ensam) och helt plötsligt kastades ett glas i backen från ingenstans, då blev jag så rädd att jag sprang ut. När jag bodde i det huset vaknade jag varenda natt klockan 03:00 (Demonernas timme) i ett helt år. Jag har hört, jag har sett och jag har kännt, det är ingen tvivel om att det finns Emma. Men varför har aldrig jag sett ett spöke eller liknande då? När jag ställde den frågan fick jag svar som att alla kan inte se spöken, alla människor är inte tillräckligt öppna. Och om man inte kan se dem från början, kommer dem inte till dig heller, såvida dem inte har en anledning. Jag berättade för henne att jag alltid velat spela Anden i glaset, Svarta madam eller liknande för att få det bekräftat. Hon svarade då på direkten att jag skulle låta bli, att det är livsfarligt. Speciellt för mig då jag är väldigt naiv och nyfiken, enligt henne är jag ett lätt offer för onda andar (då man kallar på dem). Dem kan göra dig galen, ge dig men för livet & till och med döda dig. Jag började då skratta, då hon var så seriös och visst tror jag på spöken, men samtidigt finns det en liten del i mig som inte gör det. En allvarlig blick kastades över mig på direkten och ett ord som; gör aldrig om det där, man skall aldrig håna ett spöke.

När jag kom hem satte jag mig förstås vid datorn för att forska vidare om andar och jag blev chockad över hur många som säger säg tro och ha upplevt det. Många mer som tror på det än inte gör det! Den sidan jag fastande mest för var en forskarsida och stod ''att idag är dem flesta forskare överens om att det finns spöken'' jag kopierade lite; Den vanligaste typen av spöken är ofta en halvt genomskinlig skepnad som inte svarar på tilltal. Man tror att det kan vara någon slags känslomässig inspelning i själva omgivningen. Spöket kan då från början ha varit någon som varit med om något väldigt jobbigt medan det levde, kanske sörjt sig till döds till exempel. Den personens starka känslor har då skapat ett slags inspelning på just den platsen. Man vet ännu inte riktigt hur en sådan inspelning fungerar eller hur det egentligen går till.

Trots att jag själv inte sett spöken med egna ögon kan jag efter allt forskande, frågande och förstås nyfikenhet konstatera att det finns på riktigt. Jag tror inte bara på det, jag är helt säker på att jag har rätt. 7/10 säger sig ha upplevt, och som ni själv märker är det en stor siffra. Såklart finns det folk som inbillar sig, men jag tror inte en sådan hög siffra gör det. Med hjälp utav spökjägare, medium, människor som upplevt och till & med forskare som säger sig det finnas. Kan jag dra slutsatsen att vi får det bekräftat hela tiden, den lilla klungan som inte tror på spöken tror jag helt enkelt är för rädda för att tro på det.

Världen är magisk!

Det här är Borgvattnets Prästgård, Sveriges mest kända spökhus. Nästan alla som varit inne där har antingen känt av eller sett något onaturligt! Idag går det faktiskt att boka rum där, skulle ni våga övernatta där? ;)

Alla har väl hört om Svarta Madam!? Om inte säga hennes namn tre gånger framför en spegel i ett mörkt rum; Svarta madam, svarta madam, svarta madam, kom fram. Det är även många där som säger sig ha sett henne! Dem som nekar har oftast inte väntat utan sprungit ut ur rummet av rädsla. Hon hette Klara Drifvenbladh och blev dränkt till döds i slutet av 1700-talet.

Hoppas ni inte tycker jag är allt för galen efter det här! Haha :)