toremmas

Jag får ofta höra ifrån många, eller rättaresagt alla. Familj, Släkt, Vänner, Främmande människor, ja alla att jag är väldigt ''mogen'' för min ålder. Mogen, lillgammal, och tantig! Till en början var det förstås bara smickrande att  höra ''oj är du 15? Trodde du var 20, Vad mogen du är för din ålder!, Vilken stil du har för att vara så ung, Du pratar inte alls snacket som andra ungdomar ''hon bah & han bah'' du pratar med stil'', Du ser mycket äldre ut och bla bla bla. Det kan väl vara kul att höra till viss del, men däremot när främmande människor som jag träffat på tar fel på 15 och 25, mina vänner kallar mig tantig både klädesmässigt och beteendemässigt är det inte så himla kul längre! Jag vill varken vara en tant eller 25 år, det är snarare en kränkning. När någon sagt så har jag bara tänkt ''men vadå, min stil är klassisk ser du väl inte tantig''. Dock tror jag att mängden av människor som säger det börjar övertyga mig om att de har rätt. När jag tittar på de andra i min ålder, skulle jag aldrig kunna vara som dem. Jag skulle aldrig gå ut med en tight glittrig kort klänning, det kan vara fint på dem men på mig skulle det jag vet inte varför men på mig är det helt förbjudet. Jag skulle aldrig kunna bete mig eller skriva som dem gör heller, jag skulle skämmas även om dem inte gör något fel. Jag vill absolut inte vara populär, vad har det för betydelse egentligen? Fruktansvärt ytligt, nej tack. Jag ser ner på de otrevliga tonåringar som tror sig vara coola genom att bråka och gå på oskyldiga, smygröka och allt vad dem gör. Är det inte meningen att tonåringar skall se upp till sådana här idioter? Folk kan förknippa mig med pryd, endel säger att jag inte släpper loss. Och det gör jag väll inte heller. Hur skall man göra det? Det skulle kännas fel, det är inte jag. Alltså jag skrämmer mig själv ibland, när jag hör på mig själv tycker jag att jag är en ganska tråkig människa. Vart befinner jag mig egentligen?