toremmas

Jag brukar inte dela med mig utav sådant här, som mina texter ex. Men nu gör jag det iallafall, vill ju trotsallt bli journalist i framtiden! ;) Dock så blev jag inte så jättenöjd med den, hade ett bestämt ämne att skriva om redan ifrån början och då blir det genast svårare. Ge mig gärna kritik och säg vad du tycker. Jag tar emot allt! Är inte så känslig :D

Alla år har alltid innebärt samma sak. Köra så hårt som möjligt i skolan, verkligen ge hundra procent. För att tillslut på sommaren gå ut med bra betyg, stolta föräldrar och ett välförtjänt sommarlov. Sommarlovet skulle som man alltid säger ’’bli det bästa någonsin’’ om & om igen. Göra så galna saker som möjligt, på sommaren skall man göra allt! För att återigen ladda upp för ännu ett tufft skolår, och varje gång försöker man komma på något skäl till varför detta skolår skall bli så bra, efterlängtat. Ja, allt för att motivera sig själv. Faktiskt, så brukar jag och säkert många fler personer på slutet utav sommaren otroligt nog längta tillbaka till skolan. För hur många vänner är det inte man mister kontakten med helt och hållet under sommarlovet? Till och med ’’vännerna’’ som man retar sig på, har man börjat sakna lite. Och då är det minst sagt illa! Komma tillbaka till rutinerna som man alltid tycker är så jobbiga, och knepigt nog lyckas man sakna även dem. Fy vad jag saknar rutiner! Självklart kommer nog vi alla överens om att sommaren är underbar och vi skulle aldrig klara oss utan den. Det jag menar är att vi behöver alla perioder, årstider, tider, känslor och så mycket mer livet kan erbjuda. Oj, nu blev det kanske lite väl djupt. Kortfattat ’’efter regn kommer sol’’ efter allt för många dagar klagar vi till och med på solen, såsom ’’gud vad jag vill ha höst, och att det skall regna lite. Perfekt mys väder liksom, jag längtar tills det blir vinter så att jag kan bära alla mysiga koftor, tröjor och fina halsdukar’’. Vi kan nog även nu komma överens om att vi människor aldrig vill ha för mycket utav något, allting skall vara med måtta annars börjar vi klaga! Det här året är inte som alla andra, denna gången tog jag farväl utav något som jag tyckt varit skönt att slippa, irriterat mig på och fått tvingat mig till. Min skola, min klass, hela min högstadieperiod. Inget skulle bli som förut. Och min klass var såklart jobbig… Men förfärlig var den inte, jag tyckte om den, och det väldigt mycket. Så många gånger sedan den dagen vi stod där i kyrkan och väntade in våra slutbetyg har jag tänkt tillbaka om och om igen på alla minnen vi delat. På klassens alla personligheter, clowner, pinsamheter alla händelser som inträffat alla år som aldrig skulle inträffa igen med samma gamla gäng. Inget skulle bli som förut. Och faktum är att jag som alltid längtat till att bli ’’stor’’ få bestämma över mig själv (inte allt men så mycket som möjligt) och få inrikta mig på det jag vill såklart. Fällde en och annan tår… Inte en och annan utan ganska många faktiskt, jag trodde aldrig att jag skulle göra det men det gjorde jag. Fruktansvärt. Hemsk känsla. Efter att äntligen börjat på gymnasie, blivit äldre och fått inrikta mig på eget intresse saknar jag hela grejen. Dock så har jag lärt mig en sak, man skall njuta utav alla stunder. Och jag lever idag och snacka om att jag njuter. Jag saknar min gamla klass fruktansvärt mycket samtidigt som jag redan älskar min nya. Låt mig ge er en läxa, njut av varje sekund, var tacksam över vad du har och se möjligheter i problem. Allting har en baksida och allting kan vändas till något positivt. Som sagt, inget varar för alltid, allt har sin tid.

Lev livet! With love Emma